Recension: The Pearl av John Steinbeck

Kino är en fattig pärlfiskare. Han bor med sin fru Juana och son Coyotito i en liten mexikansk kustby. En morgon slår katastrofen till. En skorpion sticker sonen när han ligger i sin vagga, men byns läkare vägrar att ta emot familjen. För han vet att de är fattiga och inte kan betala för hans tjänster.

Juana och Kino gör vad de kan för att lindra sonens förgiftning och hoppas på att han ska överleva pärsen. Familjen beger sig ut för att fiska och hittar Kino en pärla stor som ett måsägg. En pärla som skulle kunna ge familjen ekonomiskt oberoende under resten av livet. Men den har sitt pris.

För Kino blir plötsligt paranoid och misstänksam, läkaren blir plötsligt väldigt ivrig att behandla Coyotito och familjen utsätts för flera nattliga inbrott. Samtidigt känner Kino hur pärlan lockar och frestar honom. Till slut flyr familjen från byn, vilket slutligen leder till en ännu större katastrof.

John Steinbeck tillhör mina favoritförfattare och The Pearl är precis vad jag förväntar mig. En gripande berättelse om fattigdom, kärlek och fruktlösa drömmar. Ett tema som känns igen från till exempel Of Mice and Men.

Det övergripande temat är hur en plötslig rikedom kan korrumpera även den mest ärlige och godtrogne man. Men pärlan korrumperar inte bara Kino, utan hela byn han bor i. Till och med de som redan är korrumperade blir allt mer anfäktade av girighet och illvilja.

Talande är scenen där Kino besöker pärlhandlarna i byn, som på alla sätt försöker lura honom att sälja pärlan till underpris. John Steinbeck lyckas förmedla den frustration och irritation Kino känner just i den stunden.

The Pearl är en spännande och sorglig roman som drivs framåt av ett brinnande socialt patos, som är både läsvärd och ständigt aktuell.